Just nu är jag så lycklig att jag skulle kunna spricka.

Jag har ingen pojkvän, jag har inte bra med pengar, jag har ingen häst, jag är inte så smal som jag skulle vilja vara. Fuck it jag har inte ens allt man behöver för att hålla sig varm under en vinterpromenad, men lik förbannat är jag lyckligare än någonsin! Varför? Jo för jag har precis allt som jag behöver - fantastiska vänner, en underbar katt och ett jobb jag älskar.

Allt annat man kan få och vill ha är bara ett plus.

Klart att jag skulle vilja ha en kille, men jag behöver inte det - hellre singel och lycklig än olycklig i ett förhållande.

Visst skulle jag vilja ha mer pengar, men jag har så det räcker till att mata mig och min Oreo - jag klarar mig.

En egen häst att träna och tävla skulle vara underbart, men det kan vänta - jag har hästar att pyssla med varje dag i vilket fall och känner inte ens längtan efter en egen för tillfället.

Vad gäller min figur är jag helnöjd, behöver inte bli smalare även om jag skulle vilja - jag har snygga kurvor och är stolt över min kropp.

När jag skulle ut och gå fick jag låna inte bara pannband och halsduk, utan även skor eftersom mina är helt söndriga. Jag frös om benen eftersom jag inte hade några leggings eller strumpbyxor att ha under mina jeans, men det berörde mig inte. Jag pulsade bara fram där i snön för mig själv och var alldeles stormförtjust. För ett ögonblick kände jag för att bara lägga mig ner i en driva och skratta högt. Då och där hade jag kunnat dö för jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna vara lyckligare.

Aldrig någonsin tror jag att jag har varit så tacksam för att mamma kom hem för tidigt den där dagen i sexan, för att hon faktiskt såg hur det stod till med mig. Hade hon inte gjort det hade jag gått miste om allt detta fantastiska. Livet går upp och ner i vågor, ibland mår man sämre, ibland bättre; just nu är jag nog högst upp på Mount Everest och jag vill aldrig komma ner.

Tack ni som finns där och gör mitt liv till vad det är.

Vare sig om du är en tegelsten eller en bärande pelare i mitt palats så är du lika viktig för mig, för det är alltihop tillsammans som gör varje dag värd att vakna till.

Allt det där som jag vill ha och vill uppleva behöver jag inte idag, imorgon eller ens inom ett år.

Det kommer när det kommer, jag hoppas bara att jag fortfarande finns där för att uppleva det.

Om jag inte gör det? Ja då har jag fortfarande levt ett lyckligt liv utefter vad jag hade att tillgå.