Medan han red så hann Nicole fixa Dangon till honom, jag tömkörde At Large och sen tömkörde Nicole Cartié (som för övrigt gick hur bra som helst, Nicole har gjort ett superjobb med honom).

1,5 timme senare så dök Brian upp.. Då hoppade han upp på Dangon och skulle vara borta 20 min sen ta Torpedo och ponie Clover. Behöver jag säga att han var borta över 45 min? Brian och tider alltså..

På lunchen snackade jag i alla fall med bästaste Kajsa, plus lite allmänt folk och katter i hennes kollektiv x)

När vi gick ut igen vid 14:20 så hade Nicole fått ett sms från Brian som löd "drive then Bertuccio have to be done by four". Så Nicole fixade Saxon, jag spolade av Torpedo. Brian hade kört iväg när jag var klar med Torpedo, då fick jag veta att han blivit förvånade över att det inte var paret (Batman - At Large), hur skulle vi kunna veta det när han skrev så?

Jag hade ju tömkört At Large redan och de andra eftermiddagarna har det varit Saxon som gällt.. Gubbe!

Tjugo i fyra(?!) var han tillbaka med Saxon, kollade på Batmans öga som han verkade ha fått något i, sen red de iväg. Vid halv fem var han tillbaka... Tider som sagt.

När Nicole hade spolat Batman släppte vi in honom i boxen, det första han gjorde var att kolla sig på magen och sen lägga sig ner. Vi lyssnade efter tarmljud eftersom han har lätt för att få kolik. Det lät väldigt konstigt, helt metalliskt.. Men men, var bara för mig att snabbt fixa Sunflower och hänga med henne på en få-Batman-att-bajsa-tur till Peter's Canyon. Vi var superflummiga och hade jätteroligt, Solrosen var duktig och Batman såg riktigt fin ut, han har verkligen bättrat sig sen han började få ordentlig ridning. Inget ont om Jessica men hon red western så var uppenbarligen inte så bra på engelsk ridning. Om han bara kunde äta lite bättre och sluta se ut som ett benrangel...

När vi slutat lyxade vi till det med att beställa hem en Chicken BBQ pizza samt två Chocolate Lava Crunch Cakes från Dominos.com. Sjuuuukt gott! Riktigt bra beslut måste jag säga. Mumma! Nu har vi kollat på först Bachelorette och för tillfället är det ett sorts biggest loser på tv. Snart blir det dock sängen för mig eftersom jag ska jobba själv och tänkte ta mig upp lite tidigare för att hinna med att rida lite fler hästar och kunna ta en längre lunch :)

I onsdags hade jag min day off, passade på att bara ta det lugnt faktiskt.

Började dock med att rida Senator, älskar att få rida honom normalt igen efter Brians fuckade helg, han förstörde verkligen allt. Men kom ju fram till att jag inte skulle skriva ner det här eftersom det inte är sånt jag vill minnas.

Fick världens jackpot på Skype efter det, först mamma, sen Steffie och sist Björn. Fick offra min tid i solen för det, men det var det värt. Solade i alla fall en halvtimme samt läste ur min nya bok Water for Elephants :D

När Nicole hade slutat så drog vi till Mainplace, shoppade lite (har smittat Nicole och fått henne att köpa både klänning och TVÅ par klackskor :D), åt på Panda Express innan vi smugglade in glass från Dairy Queen in på bion där vi såg Rango! Helt okej film, inte den bästa jag har sett men det var ju Johnny Depp som gjorde rösten så kunde ju inte missa det ;)

I torsdags var inte Brian i stallet så vi kunde njuta, red till bergen om jag inte minns fel :) Två dagar i rad har vi nu hunnit rida iväg med våra pojkar innan Brian kommit till stallet vilket har varit dödskönt! PETERS CANYON in my heart! Har varit så skönt att rida som vanligt, känns som att Senator har blivit sig själv igen nu bortsett från att han har kommit på något skit med att han måste hoppa in i galoppen.. Så det får vi arbeta på. Men annars så. Fick världens underbaraste samlade galopp igår, har nog aldrig varit med om en så underbar galopp på honom, satte verkligen under sig och det kändes verkligen som att jag satt i en uppförsbacke. Då blev jag nog lite pånytt förälskad i honom ^^ Han var underbar i bergen också för den delen. Duktig pojke!

Nu ikväll så åt vi först hos familjen, sen hjälpte vi Pendragon med 7 o'clock innan vi tog oss in och kollade på What happens in Vegas. Gillar våra filmkvällar, de är så mysiga!

Just ja! I förrgår (tror jag det var) så var jag snäll och hjälpte Penny med en grej till en debattredovisning han skulle ha i skolan morgonen därpå, var verkligen ute i tid... Han skulle göra en cover på Rebecca Blacks låt Friday fast den skulle handla om doplhin slaughtering.. Efter mycket snälla ord och bönfallande så gick jag med på att sälja min röst, men belöningen har jag inte fått ;) Sången blev hemsk btw, så den får ni inte höra x) Men han vann!

So far har Brian inte sagt något mer om att jag skulle rida Clover så det verkar som att jag kommer få överleva helgen.

Ett stort tack till både Elin och Eva för era kommentarer på mitt deppinlägg, blev väldigt rörd!

Nu måste jag ta mig mot sängen!
Sov gott!

I helgen försökte han ha ihjäl mig när jag red övertaggade Senator(som redan försökt få av mig hela passet) genom att galoppera förbi med en halvmeters avstånd.

Idag under pizza tuesday meddelade han sin plan för helgen - han vill att jag ska rida Clover.

Clover! Människorädda, fd misshandlade, Rebecka&Nicolehatande Clover ska han ha upp mig på.

Det finns bara en slutsats att dra:

Skyndade oss hem för finalen av Dancing with the Stars - heja Chelsea and Mark! Kollade på Bachelorette sen, hade dock inte min fulla uppmärksamhet. Men ja, kan väl bli intressant kanske ^^

Imorrn blir det mer ordentlig ridning, förhoppningsvis har Senator kopplat att det är dags för riktig, rolig ridning nu igen så ser fram emot dagen faktiskt :)

Onsdag blir min lediga dag, kommer nog ändå gå upp och rida Senator tillsammans med Nicole, At Large får dock sin vilodag då, det har hon förtjänat min fina!

Nu blir det sängen så jag inte försover mig igen ;)

Nattinatt!

Jag vågar inte lita på att någon överhuvudtaget faktiskt kan tycka om mig i alla lägen, jag har alltid fått kämpa för att bli älskad och accepterad så varför skulle saker ha ändrat på sig nu? Så fort jag hör minsta lilla irritation i någons röst så får jag en klump i magen, total ångest, och går in i ett försvarsläge där jag gör allt för att förklara att det inte var så jag menade och om jag inte får förklara mig får jag ännu mer ångest för då är jag rädd att jag har blivit missuppfattad och att personen i fråga kommer tycka att jag är störd i huvudet och tröttna på mig. Så småningom även lämna mig.

När jag får panikanfall där jag bara gråter och säger precis vad jag känner är jag rädd att den som lyssnar kommer tro att jag är ett psykfall och dra sig bort från mig. Jag är så sjukt rädd för att inte bli omtyckt för den jag är, att jag måste vara någon annan för om jag är mig själv kommer folk tröttna, för vem orkar med en paranoid, ångestladdad och lättsårad människa? En sån som tar åt sig av vartenda ord, även om det är helt uppenbart att det är på skämt?

För det gör jag. Om någon skämtar om valfri grej gällande exempelvis mitt utseende så känner jag att även om det inte är seriöst menat så har personen i fråga lagt märke till det och då måste det vara fel på mig.

Tro inte att jag vill vara så här, jag får ångest över att jag är så känslig och paranoid men jag kan bara inte lita på att jag ska få ha det bra, att jag ska få vara lycklig. Jag vågar inte ens säga att jag är lycklig för varje gång jag har gjort det har ett slag i magen kommit som på posten. Varje gång. Jag är övertygad om att det inte är meningen att jag ska få vara lycklig och jag är livrädd för att våga leva mig in i lyckan. Det är mycket lättare att bara skjuta folk ifrån mig och bestämma mig för att de inte gillar mig för om jag säger hejdå först kan de inte svika mig. Det betyder inte att jag inte blir ledsen i alla fall, men jag blev åtminstone inte sviken igen.

Varje dag är en kamp där jag konstant går och intalar mig själv att jag mår bra, att min pojkvän älskar mig, att mina vänner finns där, att min mamma och pappa älskar mig, att de är stolta över mig och att jag är en bra dotter, men framför allt att jag duger som jag är. Men det är inte lätt, när jag säger att det är en kamp så är det bokstavligt talat det. Om jag tänker eller säger högt att jag är söt eller vacker eller vad som helst så hör jag genast en röst i bakhuvudet som säger att jag är patetisk som tror det och att vem som än hört mig får hålla sig för att inte skratta åt att jag är så dum som verkligen tror det.

När det gäller mina föräldrar så känner jag mig som ett misslyckande. Min bror bor hemifrån sen länge, lyckades bra i skolan, kom in på civilingenjör. Jag fick bara hälften mvg, resterande var vg samt ett par g. Det har snart gått två år sen studenten och vad har jag åstadkommit? Min längsta tid på ett jobb var ett halvår hos Tomas Eriksson, resten har varit på tre-fyra månader. Jag kommer aldrig glömma min pappas kommentar när han såg mina betyg på studenten, det var verkligen en bekräftelse på hur misslyckad jag var i hans ögon. Jag känner mig som en värdelös dotter. Det känns som att jag är misslyckad i min mammas ögon också, hon säger bara inte längre vad hon tycker för hon har fått veta hur illa jag tar vid mig och vill bara inte att jag ska hamna i depressionsträsket jag var i under högstadiet. Jag är inte smal nog, jag är inte smart nog, jag är helt enkelt inte bra nog. Hon valde min styvpappa över mig vid ett tillfälle för ungefär ett år sedan. Det känns som att hon inte tror att jag kan ta vara på mig själv, att hon fortfarande måste påpeka allt jag äter för jag duger inte som hennes dotter om jag är tjock.

Jag känner att jag måste vara perfekt i deras ögon för att duga. Därav min panikångest inför allt jag gör för om jag inte presterar bra nog så kommer de bli missnöjda. Jag lever i skräck inför den dagen jag måste berätta för dem att jag inte kom in på veterinär som varit min livslånga dröm.

Jag vill tro att jag duger för dem, men det gör jag inte. Det är nog där allt har sin grund och botten, för om inte ens mina föräldrar tycker att jag duger som jag är, varför skulle någon annan göra det? 

Det är jobbigt att må bra och vara glad. Jag är bra på att vara ledsen och må dåligt, det är tusen gånger lättare, men det är inte vad jag vill. Det är av den anledningen som jag ignorerar mina idiotiska tankar om hur dålig jag är och att jag inte duger, kämpar mot tvivlet och paniken som rasar inom mig. Jag vill visa att jag är en så bra, stark, glad människa som ni tror att jag är, för det är jag också. Jag ÄR stark, jag ÄR glad, jag MÅR bra. Jag är bara väldigt känslig och den starka, glada, välmående delen av mig dansar på en skör tråd och det är otroligt lätt för mig att trilla ner. Just nu är ett sådant tillfälle då jag har trillat ner, därav detta inlägget. Jag måste ventilera mig om jag ska kunna få ut det här och verkligen kunna gå vidare, lämna den paranoida, perfektionistiska sidan bakom mig.

Jag duger som jag är, ingen är perfekt.

Men det visade sig att det var en ny tant. En 61-årig tant som ska vara här en vecka och träna hästarna på att gå långa och låga (som att jag och Nicole inte redan gör det?). Fint att Brian sa det som att hon bett om att få komma hit när det egentligen är han som ville ha hit henne. Anyways..

Hon har snott Senator från mig (dock på Brians förfrågan), som redan jobbar hur bra som helst, hade varit mer värt med U2 eftersom han och Batman i princip är de enda som har svårt att gå långa låga. Eller ja, Ember får hon gärna ta, henne vill ingen annan röra, men resten känns bara överflödigt.

Sen rider hon Sunflower on daily basis. Nu ska jag tillägga att den här tanten inte är liten.. Och att Sunflower är en 21-årig FJORDING. Stackars ponny. Jag känner mig för tung för att sätta mig på henne, så gör den här tjockisen det? Snällt, verkligen.

Jag förstår vad hon vill komma fram till genom sin träning, men jag anser inte att hon tränar hästarna. Jag såg när hon longerade Senator (på extremt liten volt), han flängde runt, bockade, stegrade, slängtravade osv. Sen tömkörde hon lite. Det enda tillfället jag inte såg henne var de sista 2-3 minuterna eftersom jag höll på fixa Escapade, men efteråt berättade hon ändå hur sjukt duktig han hade varit. Hur förväntar hon sig att hästarna ska bygga ryggmuskler om de springer runt med huvudet i vädret? Och som sagt, Senator kan redan arbeta i olika former, konstigt om hon skulle kunna lyckas med honom?

Jaja, nu till dagen. Det regnade ända fram tills lunch, så jag red At Large, Escapade och Batman på asfaltsvägarna runt om vid gården eftersom både the trails och the arena är stängda under och 48h efter regn. De skötte sig bra allihop men framför allt Batman har gjort framsteg, han har verkligen börjat hitta framåtbjudningen i traven nu så det är skönt att inte behöva driva på honom hela tiden.

Efter lunch tittade solen fram så fick äntligen av mig det dryga regnstället. Tog U2 på en liten skrittrunda med Jane och Sunflower, sen tömkörde jag Torpedo. Hade precis börjat när Brian dök upp och efter detta skedde ett av de mest skrattretande samtalen någonsin. Det började med att han gnällde över att Torpedo gick bakom hand och inte var låg (tack för det stolpskott, tror du inte att jag såg det själv?) vilket inte var så konstigt för jag hade precis börjat och han var rätt spänd, när jag gav honom töm (läs: longerlina) så tog han inte den så vad skulle jag göra? Nej då ändrade Brian så att tömmarna gick från gjorden direkt till bettet och berättade att det inte var mitt fel att han inte tog tömmen utan linan hade fastnat så då förstod han att det inte var min mening att ha honom i den "formen". Sen fick jag massa beröm för att jag gjorde och tänkte rätt men det funkade inte av diverse olika anledningar som jag inte ens orkar komma ihåg. Nu till det roliga! Han sa att han ville att Torpedo skulle få leka och inte jobba hela tiden för han var inte så vältränad och anledningen till att T skulle få leka var för att Brian inte vill tvinga sina hästar till något utan de ska göra det han vill utav fri vilja. HAHAHA! Förlåt men hahahahahhahahahahahahahahhahahahahhahahaha! HA! Jag har aldrig och då menar jag ALDRIG sett honom ge varken Johnny eller Ember (eller Torpedo) en chans att göra minsta lilla som inte är som Brian vill utan att han antingen piskar, sporrar eller drar ihop dem med undertygeln, till en del mindre vackra ord i hög volym samt klagar över att de inte lyssnar och gör som han vill. Jag fick anstränga mig för att inte börja skratta. I alla fall så flängde Torpedo runt och tittade på allt annat och det var Brian helnöjd med..? Jaja, hans hästar... Både jag och Nicole fick oss ett gott skratt åt hans helt plötsliga fri vilja-filosofi runt hästarna.

Bertuccio fick en vilodag eftersom han skött sig exemplariskt de två senaste dagarna, den tiden som blev över ägnade jag åt att putsa tränsen till de hästar jag ridit i regnet riktigt noga, torkade bara av dem lite snabbt innan lunch. Både tvålade och fettade! Torkade av resten jag använt också nu när jag hade tid till det.

Brian skodde Senator eftersom han var i stort behov av det. Steve dök inte upp så någon var tvungen att göra det. Fick höra sen av kärringen att Brian var nöjd över Senators utveckling på de här dagarna. Hans utveckling var att han stod och halvsov när han blev skodd (han brukar vara sån när han står uppbunden? Han ÄR redan lugn, inte pga tantens sk mirakelarbete), sen påstod han även att han kunde se skillnad i muskulaturen uppe vid länden/korset, att han blivit rundare där. MEN SNÄLLA!? På TVÅ dagar då han flängt runt 95% av tiden, men säkert?! Nu talar vi alltså om mannen som även sade att han kunde se att något vi inte gjort (men som han trodde att vi gjort) minsann gjort stor skillnad. Så jag lägger inte så stor vikt i hur han ser skillnad på saker och ting, förståeligt nog..

Efter middagen så hjälpte jag Pendragon med 7 o'clock, trots att jag först inte tänkt göra det eftersom jag var skittrött. Men men, snäll som jag är hjälpte jag till (är inte en av våra arbetsuppgifter), och vad fick jag för det? Jo då gnällde Penny om att jag bara gav Sunflower en skopa betfor istället för två, han tyckte att jag svälte henne. Jag sade då att hon ju inte skulle ha mer än en och på frågan om vem som sagt det svarade jag Nicole. Men jag själv ser inte heller någon anledning att ge en överviktigt fjording som knappt arbetar något (i genomsnitt varannan dag) 10 skopor betfor om dagen, en skopa är nog ca 1 liter. Hon får hö också så jag är rätt säker på att hon inte svälter. Hans motargument till att jag inte ansåg mig svälta henne var att Senator och Escapade får mycket mer (Senator får fyra skopor per mål samt en halv hink kraftfoder på kvällen). Jag sa då att det inte går att jämföra en ponny som bantar och inte tränar särskilt hårt med två HÄSTAR som tränar hårt 6 dagar i veckan. Efter lite mer diskussion så släppte han det och jag kunde fodra klart. Är det hata alla svenskor-dagen idag eller?

Jaja, jag blev i alla fall glad sen när Nicole kom hem från Mainplace och hade köpt boken Water for Elephants till mig i namnsdagspresent?! :'D Blev helt jätteglad, det vägde verkligen upp för allt! Made my day! Kollade på Dancing with the stars och åt pumpkin pie sen. Nu är det minsann läggdags, ska ta och krypa ner i min säng, läsa lite i min nya bok och sen drömma sött!

Ha en bra dag mina kära vänner!

Senator var jätteduktig när vi red i favoritparken igår, fick till riktigt fin, samlad vänstergalopp och högergalopp vid två skillda tillfällen. Är framför allt nöjd med vänstergaloppen eftersom han knappt ens kunde fatta den (speciellt inte på kommando) men nu fattar han den klockrent och har uppenbarligen börjat få upp styrkan i kroppen :D
At Large blir bara bättre och bättre, nu har hon blivit så lugn att jag kan börja driva på henne och få med bakbenen mer. Hon har slappnat av så mycket nu att hon släpper ner mig på ryggen, så det har blivit en hel del arbete i nedsittning vilket känns otroligt härligt! Brian fortsätter tjata om onödiga saker (som att jag ska sätta sporrarna i hennes revben och länga tyglarna för att få fram nosen när hon går bakom hand då jag håller in henne för att hon är så uppstressad över Brians cp-ridning så att hon försöker sticka, men då lättar man och driver på såklart?). Men är som en gås, det rinner bara av mig.

Frågade Cheryl vad de skulle vilja ha om de skulle sälja henne, Brian återkom dagen efter (till NICOLE!?) och sa att jag fick sätta priset så skulle han se om han kunde sänka sig till det.. Messade massa med Jessica idag och nämnde mina drömmar om att köpa At Large varpå hon kom med ett förslag - vi köper henne tillsammans, stallar upp henne hos Jessica, tar ett föl på henne som Jessica behåller och sen transporterar jag henne till Sverige. Helt plötsligt så kändes det inte omöjligt längre. Men som vi båda sa så behöver vi lite tid på oss att spara ihop pengar till att köpa henne i vilket fall. Får se om jag kommer in på det jag har sökt, annars blir det att jobba röven av sig för jag vill ge min fina, fina flicka ett bra hem. Har aldrig känt så här starkt för en häst förut, det känns bara som att det är meningen att hon ska bli min. Det känns så himla rätt..

Träffade en svensk kvinna i veckan när vi var ute och red ^^ Åsa hette hon och bodde borta i Irvine. Hon hörde oss prata och frågade om vi var från Sverige (på engelska), så vi svarade ja och då började hon helt plötsligt prata på svenska. Sjukt oväntat! Men roligt :)

Hmm, något mer som hänt? När vi red i favoritparken (Peter's Canyon) så mötte vi en hel massa människor med hundar. Det var inte förrns vi nästan var klara med ritten som vi mötte en tjej som sa: "bet you didn't know there was a dog day here today!" eller något liknande. Vilket vi inte visste, men det bjöd i alla fall på en rolig typ precisionsgalopp på slutet när det var folk fulla backen som vi fick rida förbi från höger till vänster osv. Det var då jag fick sjukt samlad (höger)galopp på Senator, wiie! Sen var det två lösa hundar som sprang runt till synes utan ägare.. Vi blev lite nevösa när de försvann ut på vägen men får hoppas att det gick bra.

Senator och U2 har visat vilket radarpar de är, verkligen! Senator den Säkre och U2 den Usäkre! Fast det roliga är att när den ena är nervös/rädd/överladdad så är den andra motsatsen som för att kompensera och vara en klippa ^^ Fast Senator fick backa förbi något som U2 var rädd för eftersom han inte vågade gå när U2 fegade då han inte ens visste vad det var meningen att han skulle vara rädd för x) Så jag backade, gick finfint! Hahaha!

Just nu sitter vi och tittar på säsongsavslutningen av Desperate Housewives, spännande värre! 

Problemet är att en atlant skiljer oss åt..

Så inte nog med att jag skulle behöva kämpa hårt för att hitta pengarna att köpa henne för, jag skulle dessutom behöva ca 40000 till för att transportera hem henne till Sverige.

Men man kan väl alltid drömma?
Vill inte ens tänka på den dagen jag måste lämna henne här.. Blir tårögd av bara tanken.

Varför ska det alltid bli såhär?

I söndags kom Brian och Nicole tillbaka från tävlingen, skönt att ha sällskap igen!

Igår jobbade jag själv så att Nicole och Mona kunde få spendera Monas sista dag här tillsammans, tänk att det redan gått tre veckor sen hon kom hit..

Idag hade jag min day off, sjukt efterlängtat! Sov tills jag vaknade av mig själv, vilket blev 8:50, tio minuter innan mitt larm skulle ringa. Åt frukost, havregrynsgröt med blåbär samt lite keso med apelsin, båda rätterna har jag fastnat kraftigt för! Kollade på ett avsnitt av Off the map medan jag åt, sen kombinerade jag mitt träningspass med att förfölja Nicole som red Escapade. Jag hade med min kamera så det blev en del bilder :D Får se senare om det blev några vettiga ;) Var ute i 1,5 timme då jag mestadels gick men uppför och utför backarna så passade jag på att jogga, lite jobbigt men det kändes sjukt bra. Riktigt peppad på att komma igång med träningen nu!

Till lunch blev det två av mina köttbullar i bifform (eftersom jag blev less på att rulla bollar så blev det platta biffar :P) samt keso med apelsin (nämnde jag att jag tyckte att det var gott?). Skypade med min älskade pojkvän, sen såg jag ett till avsnitt av Off the map som även råkade vara season finale - hatar när en säsong avslutas med något väldigt spännande!

Slängde mig på bussen och tog mig till Mainplace vid 16:54, hann precis med den, ibland har man tur :) Snurrade runt lite på Macy's och provade en massa klänningar. Fastnade för en stilren svart klänning med vit byst eller vad man ska kalla det. Den har en stor rosett på ena axelbandet, tror jag ska ta bort den. Det som störde mig mest var att klänningen hängde på ett 50% off ställ men var det rea på den? NEJ! Precis som med förra jag köpte.. Vad som störde mig ännu mer var att dragkedjan inte sitter fast längst ner utan det är ett hål på ca 4 cm som jag måste laga innan jag kan använda den, vad fick jag? 10% rabatt = 7$ ~ 42 kr.. Wohoo.. Med taxes så fick jag betala 77$ anyways vilket var en dollar mindre än vad den kostade från början, det är inte mycket men lite väl mycket för en söndrig klänning kan jag tycka. Men den var så fin så det fick den vara värd.

Åt på Panda Express innan Battle: Los Angeles började klockan 18:55. Den var helt okej, ingen jag skulle se igen, men en dollar kan den få vara värd. Promenerade i relativt rask takt till bussen sen, blev dock lite jobbigt eftersom jag fått blåsor på hälen från mina nya Converse - wohoo! Så när jag hoppade av vid Orange Park Acres så drog jag helt sonika av mig skorna och gick hem i mina strumpor. Mycket skönare!

Fick förresten beröm för min engelska idag när en tjej demonstrerade en lock/plattång för mig. Var värt att undersöka tyckte jag, den gjorde fina lockar men som vanligt så vägrar mitt hår att lyda. Synd för jag gillade den i övrigt.. I alla fall så snackade vi en del och hon var väldigt imponerad av min engelska och mitt uttal precis som flera andra som jag har träffat här. Har börjat förstå att jag pratar rätt bra eftersom många blir förvånade när jag säger att jag är från Sverige för de hörde bara att jag nog antagligen inte var amerikan i grund och botten. Sjukt kul! Man sträcker lite extra på sig ^^

Nej! Nu blir det sängen, bjuder på en bild från idag först bara. Natti natti!

Red Batman, pratade ännu en gång med Skipper, tills jag slutade och lite till :D

Hoppade i duschen vid 16:00, tog på mig jeans, svart linne och en superfin vit pullover som jag lånade av Nicole, ansträngde mig med lite smink och smycken också.

Ringde upp Malin igen när jag var klar och snackade vidare tills det var dags att åka till restaurangen. I bilen ringde Nicole så fick lite update om tävlingen. Gick som förväntat, Cartié dampade och avslutade med en fin stegring och sidokast istället för ryggning. At Large hade gått fint enligt Nicole men Brian var sur över att hon inte ville ställa vänster sen hade han mage att skylla det på mig?! Han sa att det var för att jag inte red henne ordentligt, ställde och så, men då bet tack och lov Nicole tillbaka och sa att det inte alls var så samt att hon snarare trodde att det berodde på att hon inte körts innan tävlingen för att i ridningen gick det att ställa på ett helt annat vis. Då blev han tyst. Gubbskrälle, det kan han ha!

Pendragon agerade gentleman och öppnade bildörren till mig och Mona samt restaurangdörren, trevligt trevligt!

Alexander kom efter en liten stund, han hade blivit försenad från jobb (bara för att förtydliga så är Alexander Cheryls snart 24-årige son, Brian gillar inte honom (eftersom han sa vad vi alla tycker om Brians sätt med hästarna, inte uppskattat..) så hon har lite kvalitetstid med honom nu när han är borta). När han kom till bordet var det första han sade: "Oh, I like your hair!" med ett smile, då blir man lite glad ^^ Fast inte så konstigt, hade värsta snygga Hollywood-svallet jämfört med lätt svettig hästsvans som jag brukar ha när han dyker upp ;) Kul att jag har fått beröm två dagar i rad för det jag gillar bäst med mig själv :D

Jag åt en Fried Chicken Salad som var väldigt god :) När vi kom hem hjälpte jag Pendragon med 7 o'clock, han har sett så trött och nere ut idag så jag kände att jag kunde hjälpa den lilla stackaren :/

Efter det följde jag med Mona till The Block för hon skulle kolla på Converse till Nicoles bror Kevin, men det slutade med att jag kom hem med ett par och hon med inget för hon var osäker på om K verkligen gett henne rätt storlek (women's size 12=44, men's size 12=46,5 ganska stor skillnad ;)) Köpte ett par låga, svarta med lila detaljer för 24:98$ vilket är ungefär 150 spänn :D:D:D SWEET! Har behövt nya LÄNGE!

Nu ska jag gå till kojs, blir att börja nästan lika tidigt igen tror jag, var skönt med svalkan :) Men ska förvisso inte vara lika varmt imorrn. Men men!

Har btw världens bästa pojkvän!

Good night sleep tight, don't let the bedbugs bite!

Han är en gubbjävel, punkt slut.

Nu är jag i alla fall själv på gården, igår åkte Brian och Nicole till San Francisco på tävling. Med sig tog dem Cartié, Saxon och At Large så jag blev av med min favorit över helgen.. Men men.

Det har varit galet varmt de senaste dagarna så idag tog jag en siesta 12-15 för det gick verkligen INTE att jobba. Red Senator, släppte Juliet i hagen, longerade Dangon, släppte Katie i hagen, tömkörde Batman, släppte Ember i hagen. När jag hade min lunch/siesta så tog jag två timmar och låg ute på en filt, läste och solade (dock i skuggan, annars hade jag dött..) Galet skönt!

När jag hade slutat runt halv sju så kom Nicoles mamma hem. Hon gick och snackade med Cheryl och hade just about filled me in on the details när Cheryl kom ner till huset. Då berättade hon om middagen som vi ska på imorrn med henne och hennes söner Alexander och Pendragon, vilken Mona redan hunnit berätta för mig om.

På något vis kom vi i alla fall in på mina ögon, tror det var när jag snackade om när jag skulle komma hem och vill se någorlunda trevlig ut för Björn, men anyways; då sa hon i alla fall något i stil med: "You've got the most breathtaking eyes ever, they're really stunning and have so much expression! Sometimes I just stop and go 'whoa' when I look at you. It won't matter what you look like, your boyfriend is only gonna be able to look at your eyes! So enhance them and he will be stunned". Hon är så himla söt och snäll! Nog för att jag alltid har tyckt att mina ögon är min bästa tillgång, men ändå ^^ She's so sweet! I really, really like her (not only because she likes my eyes ;))! She truly is Brians better half.

Jag och Mona tog en vända till Mainplace där jag köpte en supersöt klänning, jag är kääär! ^^ I min favoritfärg också, en vacker mörklila <3

Nej, nu ska jag ta och hoppa i säng så jag kan komma upp runt 6 am så att jag hinner med lite hästar innan det blir för varmt. Måste dessutom sluta tidigare så jag hinner med middagen 5:10 pm. Tänkte rida U2 och Escape, köra Sunflower, tömköra Johnny och Bertuccio. Måste göra något med Batman också annars får han kolik.. Hinner jag med fler så ska jag longera Katie och/eller Torpedo.

Ha det helt super!

Svängde inom Albertsons på vägen hem där en knarkare försökte tigga pengar (till mat påstod dock han), led uppenbart av abstinens, Nicole sa att det syntes tydligt i hans ögon också. Scary.

Under dagen fick jag en "ridlektion" av Brian. Det vill säga, jag red At Large när han skulle rida Ember (för andra gången) och då berättade han för mig hur jag skulle rida henne (och han visste att jag kunde rida henne så för jag var en "great rider"). Sen hade han mage att säga att jag inte hade arbetat henne tidigare utan bara trailridit (läs: flängt runt) och att hon gick så bra eftersom han berättade hur jag skulle rida henne. Det gjorde mig riktigt förbannad kan jag säga för:

1. Han har bara sett mig rida henne på trailsen en gång (de andra två skrittade vi med Ember...) och då gick hon bra men han red sist och såg i princip inget i vilket fall?

2. Anledningen till att jag kunde få henne att gå som han ville (dvs lång, lååååg form med typ långa tyglar - i mina ögon avskrittning/avtravningsform) var för att jag har ridit henne i en månad, hittat hennes knappar och fått henne att slappna av och ta det lugnt. Hon hade INTE kunnat gå så om det inte var för min månadslånga träning. När jag började sprang hon runt som en hysterisk kossa! Tack för den idiot..

Sen skulle han ha typ all credit för att hon gick som hon gjorde för att han lärde mig att arbeta henne för jag "haven't been working her like this before". Någon måtta får det vara. Visst att jag inte skrittat henne så hela tiden men det är för att jag anser att hon behöver arbetas i olika former för att kunna engagera olika muskler i kroppen, men jag HAR arbetat henne. Jag har fått henne att slappna av, blivit lätt i handen, börjat sänka huvudet och arbeta i en fin, avslappnad form och störst av allt: fått henne att börja kunna fatta galopp i form. Innan sprang hon verkligen in i galoppen. Så nej, han kan hålla käften. Jag sa till honom att jag visst arbetat henne och strävat efter en låg, avslappnad form där hon bär sig själv. Minns inte ens vad han svarade för jag brydde mig faktiskt inte. Han ville bara ha bekräftelse till sitt alldeles för stora ego, så jag bara hmm-ade till svar och sånt. Engagerade mig verkligen inte.

Så nu har jag fått skriva av mig.

Idag red jag först Senator som var ett as, sen red jag At Large som var galet käftig i munnen efter att jag ridit henne på Brians vis igår. Hon ville plötsligt inte längre söka stöd i handen utan försökte bara rycka åt sig tyglarna så att hon skulle kunna få springa bäst hon själv ville (som hon gjorde förut..) men efter några mindre diskussioner så blev hon bättre, mot slutet var hon rätt bra igen. Sjukt irriterande i alla fall, vi hade liksom hittat vårat flyt och sammarbete - gjorde hon som jag bad om så fick hon röra sig i den takt hon ville när möjlighet fanns, så länge hon höll formen. Vilket hon har gjort utan problem. Sista gången jag red henne med Brian..
Lunch och Björn efter att jag ridit henne.

Longerade Katie. Löslongerade Batman tillsammans med Nicole. Promenerade Juliet tillsammans med Nicole och Torpedo.

Nu ska jag ta och fixa lite mat innan jag blir för trött.. Ska svara på lite mail sen tror jag, om jag orkar ^^

Take care!