Happy birthday!
Min födelsedag var inte så speciell, hade klarat av det mesta av firandet kvällen innan eftersom mormor skulle flyga hem tidigt på min födelsedag. Så vi åt middag och jag fick paket den 29:e istället. Fick dock ingen tårta och det fick jag inte på min födelsedag heller *men jag är inte bitter*.
Från mamma fick jag i alla fall två rödvinsglas ur Boda Line-serien, bidrag till en sele som jag ska köpa, ridbyxor(beställda och är på väg) samt jodphurs som också ska komma senare.
Från mormor fick jag lite pengar och likaså från Elsie och Jan(styvfarföräldrarna). Claes och Ancha(min styvfarbror och hans sambo) gav mig en fin kristallskål som, precis som det mesta jag har fått av dem, är ett designer hantverk som säkert har kostat alldeles för mycket. Pappa gav mig också pengar eftersom det är lite omständligt att skicka grejer på posten. Allt som allt så har jag blivit ordentligt bortskämd med grejer och dessutom så lagade mamma sin oerhört goda tomatsoppa till mig. Nam nam!
Efter att vi lämnat mormor på flygplatsen igår så körde vi till Emporia, så nu har jag äntligen varit där. Visste vad jag var ute efter, vilket var någonting att ha på mig på armarna på nyår(typ kofta) och stayups, så gick runt i lite olika butiker och kollade.
Hittade en snygg kofta på MQ men den kostade 399:- vilket jag tyckte var lite mycket för en helt vanlig svart kofta. Så gick till min nya favoritbutik New Yorker och där hittade jag en skitsnygg kofta på rea samt en svart bolero, även den på rea. Så tillsammans kostade de mindre än koftan på MQ och jag fick två snygga saker med mig! Köpte även en liten plånbok på Rizzo eftersom jag fått presentkort där och stayups på H&M.
Så happy birthday to me :D
Väl hemma åt vi det som var kvar av tomatsoppan och sen var det inte så mycket mer speciellt med den kvällen. Såg på tv med mamma innan det var dags att gå och lägga mig.
Den bästa presenten jag gav till mig själv var när jag ställde mig på vågen igår och den visade min lägsta vikt någonsin. Jag har aldrig tagit mig ner under 69kg innan men då visade den 68,5 och idag stod den på 68! :D Jag är så sjukt stolt över mig själv! Ska försöka komma igång med träningen på allvar nu också, körde första passen av Just Dance + MRL på länge i lördags och det var så jäkla skoj!
Nu SKA jag bli fit.
Mina mål till sommaren 2013 är att jag ska kunna ha bikini utan att skämmas, få så pass bra kondition att jag kan vara med på de tuffare passen på gymmet (typ cross country som är 1h kondition + styrka utomhus i Sankt Hans) och bara allmänt må bra.
Anyways. Idag blir det jobb 13-17, lyckan är obeskrivlig över att Haidar tar från 17-22 så att jag hinner vara med på festen hos David. Skulle egentligen ha börjat 14 men Petra messade att det var kaos på jobbet med massa sjukanmälningar och undrade om jag kunde börja 13. More money for me! ^^
Är sjukt taggad inför ikväll! Ska bli så himla roligt och jag ser fram emot att få klä upp mig. Fin klänning, vackra smycken, snyggare kropp och nyligen uppfräschat hår - kommer känna mig så fin!
Vi hörs senare!
GOTT NYTT ÅR! :D
Nattjobb
Jobbade skift inatt, 22-06, tillsammans med bl.a. en av mina bästa kollegor Åsa och vi har haft så sjukt kul! Natten gick på ett kick bara pga henne. Måste bara föreviga det som hände inatt.
En av nattens roligaste händelser var när telefonen ringde och Åsa svarade. Efter en liten stund kom hon ut och sade: "jag fick precis min första busringning!" Det var en kille som ville prata med henne och höll på fjanta en massa, frågade bl.a. efter hennes nummer Det tog max en minut så ringde det igen men då svarade jag istället.
Precis som jag trodde så var det samma kille. Han ville prata med Åsa men jag sade att hon inte hade tid så då började han småprata med mig istället. Det var en massa struntprat, om än underhållande sådant. Han frågade om mitt nummer flera gånger, när han inte fick det och jag sade att jag inte hade tid att prata så ville han fråga något om menyn. Okej sade jag och det var nu det roligaste började: "ja jag undrar om ni har en viss sak på eran meny.. Vad var det den hette nu igen... Jo just det Hot Blondie, har ni den?" Jag kunde inte hålla mig för skratt men svarade att nej den hade vi inte på menyn. Sen blev det en hel radda om att det kanske var BK som hade den, vilka öppettider de hade osv. Tillslut så sade jag bara tack och hej och lade på.
Sjukt roligt var det i alla fall, jag och Åsa hade rätt kul åt det resten av natten ^^
Har fått sådär lagom mycket bekräftelse inatt, som alltid när killar med alkohol i blodet kommer in, vet inte hur många som försökte ragga upp mig. Och Åsa för den delen, skönt att ha en sån söt kollega som kan ta en del av smällen. För det är faktiskt så jag ser på saken. Visst är det lite kul, men det är faktiskt mest jobbigt.
Nej nu ska jag ta mig upp ur sängen så jag kan komma iväg ner på stan till mellandagsrean och en fika med en vän.
Ha det bäst!
Puss och kram
Singel
Den 22:a bestämde jag mig för att avsluta mitt 1 år och 9 månader långa förhållande med Björn. Jag mådde skit, har väl egentligen gjort det mer eller mindre hela tiden. Visst har det funnits bra stunder och han hade bra sidor, det säger sig självt att jag inte hade stannat så här länge om det inte varit så.
Men ett brutet förtroende är oerhört svårt att få tillbaka, även om vi, eller ja jag, verkligen försökte.
I augusti bad han mig att flytta in hos honom på riktigt. Han hade kommit till insikt med att jag verkligen var tjejen han ville dela sitt liv med och han gjorde verkligen allt för att visa det. I lite mer än 1,5 månad så kände jag att det fanns hopp för oss. Sen kom det fram att tjejen han messat så mycket med i våras, en tjej som kommit som ny till hans pluton i Helsingborg, hon som jag varit så fruktansvärt orolig över eftersom hela beteendet påminde mig om hur han betedde sig när jag misstänkte att han var otrogen, som han lovade att det inte var något konstigt med alls - ja de hade flörtat med varandra. Så det var någonting mer, precis som jag trodde. Men han sade ju att det inte var något, hon var bara hans soldat, och jag hade bestämt mig för att jag någon gång var tvungen att börja lita på honom så jag försökte verkligen att tro på honom. Det var som ett slag i magen att få veta att han ljugit för mig igen.
Han påstår att de aldrig gjorde något eller sågs, men det var inte vad smsen i hans gamla telefon sa. Han hade ju inte flörtat tillbaka, men tror han verkligen att jag är så dum att jag tror på att en tjej fortsätter ragga på någon som hon får noll respons ifrån? Bullshit. Dessutom såg jag smsen och han flörtade tillbaka.
Det var där det vände och började gå utför igen. Han hade svikit mitt förtroende. Igen. Hur skulle jag någonsin kunna lita på en kille som tror att han kan göra vad han vill bakom min rygg och sen när han kommer på att det nog inte var så bra, vad gör han då? Jo då försöker han dölja det och ljuger sig blå om vad han gjort tills jag på egen hand avslöjar honom. Nej tack, det klarar jag mig utan.
Björn säger att jag kommer vara svartsjuk och inte kunna lita på min nästa pojkvän heller, att jag alltid kommer vara sådan. Men det vägrar jag att tro. Jag vet att jag inte kommer vara sådan för det var han som gjorde mig till den personen. Nu tänker jag hitta tillbaka till mig själv igen. Jag vill vara Rebecka igen och det här var det första, likväl som det jobbigaste, steget på vägen. Det är gjort och nu måste jag bara se framåt.
Ja jag tycker att det är skitjobbigt. Ja jag mår dåligt. 1 år och 9 månader är inget som man bara lämnar hur lätt som helst. Jag hatar att jag har sårat honom på det här viset, det är faktiskt det jobbigaste. För tro det eller ej så älskade jag fortfarande honom, även om jag inte var kär längre, så det gjorde oerhört ont att säga att jag inte ville vara med honom längre när han säger att han tror att jag är den rätta för honom. Jag känner mig som en fruktansvärd person, men jag kan inte stanna med någon som gör mig olycklig bara för att jag inte vill såra honom. Ibland måste man vara egoistisk. Jag tänker inte heller stanna bara för att jag inte vill avsluta den livstil jag hade där och för att det gör så fruktansvärt ont att lämna Alex, den underbara lilla hunden som har tagit en så stor plats i mitt hjärta. Ibland hatar jag att jag är en djurmänniska för jag fäster mig så otroligt mycket vid vissa djur och Alex, ja han var min bebis. Jag har ingen aning om hur jag ska klara mig utan den fantastiska individen som han är.
Men istället för att gräva ner mig i hur dåligt jag mår så tänker jag bara vara tacksam över allt jag har lärt mig.
Jag tänker se framåt.
Jag tänker vara glad.
Jag tänker hitta tillbaka till Rebecka igen.
Tack Maria för allt. Utan dig hade jag inte klarat det här. Du har varit underbar och jag är så oerhört tacksam över att du är min vän och jag älskar dig.
