Vågar jag säga att jag är lycklig? Något brukar ju alltid skita sig då, men nu gör jag det ändå - jag är lycklig.

Riktigt så här genuint genomglad. Vet inte varför, kan vara för att det går super med hästarna, för att jag tränar för fullt igen, för att jag har insett hur många underbara vänner jag har runtomkring mig?

Jag vet inte vad, jag vill inte veta.

Jag vill bara veta att jag mår bra. För det gör jag.

Tror att jag ska ta och fira det här konstaterandet med lite Kent och Emil Jensen.

Good shit.

Hade ju finbesök i helgen! Hon var duktig på att dokumentera :)

Puss och kram skumbanan!