Efter ännu en efterlängtad helg med min fina Michael så är det dags att återgå till vardagen, men inte utan att reflektera över helgen.
Jag hämtade min älskade på flygplatsen i fredags och herre gud säger jag bara! Han hade på sig sin finuniform och basker och satan vad stilig han var! Jag höll på smälla av där och då. När man inte träffar sin pojkvän så ofta så glömmer man nästan bort hur snygg han är, och när han då klär upp sig så blir det ännu mer påtagligt. Det var inte utan att man kände sig riktigt stolt när man lade märke till folks(framför allt tjejers) blickar på ens stiliga pojkvän. Hur jag kunde få både en snygg OCH underbar pojkvän vet jag inte, men jag är oerhört tacksam!

Körde hem till Lund där vi åt lite tacos och umgicks med mamma och Micke lite innan det bar av till Karaby där vi sov i helgen. Vaknade rätt tidigt på lördagen så vi tog oss in till Lund där vi kollade lite på bilar, åt lunch, hämtade ut biobiljetter och tog en fika. Hade tänkt åka hem till mig men Micke(styvpappa) mådde inte så bra och eftersom vi inte ville bli smittade så körde vi tillbaka till Karaby.
Tog det lugnt och vilade lite i soffan innan middagen, älsklingen var lite trött efter en tuff vecka och jag förstår honom. Åkte sen in till Lund igen och såg på A Good Day to Die Hard som var apbra!

Igår tog vi det mestadels lugnt. Sov rätt länge och låg sedan och mös i sängen någon timme och bara njöt av varandras sällskap. Efter frukosten körde vi ut till en skog och tog en promenad - sjukt härligt. Tog en gratis kaffe för ett par kuponger jag hade på McD Löddeköpinge samt delade på en daim deluxe. Hem till Karaby sen och slappade innan det var dags att skjutsa iväg min älskade till flyget igen.
Det blir jobbigare och jobbigare för varje gång känns det som.. Nästa gång han kommer ner är han långledig 6:e-10:e så då får vi lite mer tid, men det innebär också att det blir lite längre väntan emellan.

Är så fruktansvärt tacksam över att jag har Micke i mitt liv, jag kan inte beskriva med ord hur lycklig han gör mig. Jag har aldrig tidigare i något förhållande känt mig så uppskattad, älskad och värdefull som jag gör nu. Jag är avslappnad, trygg och kan vara mig själv utan att behöva känna mig dum. Vad jag än gjort i mitt liv för att förtjäna den här mannen så är jag glad att jag gjorde det. Vi är som gjorda för varandra, vi är sjukt kompatibla som vi säger. Liknande intressen, värderingar, humor, musiksmak, filmsmak, båda är hopplösa romantiker osv.
Jag längtar tills den dagen då inte 60 mil skiljer oss åt längre. Varje kväll vill jag somna bredvid honom och varje morgon vill jag att han ska vara det första jag ser. Sjukt smörigt, jag vet, men det är så jag känner.

Dags att börja förbereda mig för jobbet, 14-23 blir det idag. Hoppas att ni får en bra dag!
Puss och kram