Jag har varit hemma ett par dagar från jobbet på grund av dels förkylning men mycket på grund av stressymptom. En av mina kollegor gick in i väggen för någon vecka sen och jag har känt att jag själv balanserat på en skör lina. Tillslut nådde jag en gräns och valde att dra i handbromsen innan jag trillade av. 

Micke är ett fantastiskt stöd men det räcker bara till så mycket. Jag behövde en paus. Jag har svårt att koncentrera mig, jag glömmer hela tiden bort saker(till och med vad jag pratar om mitt i meningar), jag vill gråta hela tiden och det känns så fruktansvärt tungt att gå till jobbet. Inte för att jag inte trivs utan för att det är kopplat med så mycket stress och ångest även om arbetsbelastningen har gått ner sig nu. 

Får se om jag går till jobbet imorrn, känner att jag vill komma tillbaka, men jag vill inte heller gå tillbaka för snabbt. Jag vill inte bara köra på för att jag ändå ska byta tjänst, för jag vill inte komma utbränd till min nya tjänst. 

Jag vill må bra. Det är bara jag som sätter min egen hälsa främst och är ansvarig för den. Jag är stark, ambitiös och har en hög arbetsmoral. Jag hade kunnat dra mig till jobbet, men till vilket pris? Min egen hälsa och min arbetsglädje. För mycket negativ stress har konsekvenser och jag har uthärdat dem lite för länge nu. 

Jag fick nog. Att dra i handbromsen är det bästa jag har gjort. Min återhämtning kommer gå så mycket snabbare.